morelli.se

När jag blir gammal
tänker jag inte
låta mig provoceras
när någon
sätter sig på höga hästar,
tror sig förmer,
ljuger för sig själv,
avundas hela världen,
låter sig trampas på,
pratar om sina brister hela tiden,
fast alltid i förtäckta ordalag.

I händelse av att jag stöter på
en sådan kommer jag enbart tänka

Ja ja, sådan är människan,
hon snirklar till det hela och hittar på
för att orka med sitt ok”
och inte som nu:
bli rosenrasande.

Jag är fortfarande ung,
uppenbarligen.

Ur Som hör boskapen till 1994

Nuet är evighetens lillasyster.
Hon har kommit till dig genom näsborrarna,
det kan jag se i ditt öppna ansikte

Hon känner din andedräkt mot asfalten
och i vinden i träden i månaden mars

Hon är en välbekant väderlek
som du kan reglerna till
i fall du blundar
ifall du andas.
Hon känner dina fotsulor mot barren
och mot de alltför heta stenarna
i månaden augusti.
Hon slingrar sig om dina ben
som är fulla av skrubbsår
och blåbärsfläckar.

Hon blandar sig med blodet
när du skär dig på grässtrån och på vass.
Jag ser ditt tysta ansikte
som sluter sig mot ljuset
Och i vars gömmor
väderlekarna alla gåtor ryms.

Hon låter dig helas
Hon låter dig helas
genom mitt minne.