Det är mitt på dagen på ett kaféi Midsommarkransen. Poeten Daniel Boyacioglu kommer in i brun basker och svart polotröja. Många av gästerna skiner upp. Det märks att caféet har varit hans stamställe. Det blir varmt i rummet.
Vi slår oss ned med varsin kaffe då Daniels mobil ringer. Han pratar om att fixa med en tågbiljett till Uppsala.
“ Folk säger jag har så många järn i elden, men jag har egentligen bara ett: ord och rytm, säger Daniel när han har pratat klart om författaren Herman Lindkvist med damen vid bordet bredvid.
Det är i alla fall många sidor på Daniels enda järn. Hans tre första böcker samlas nu i en pocketutgåva: “En för alla-tre för en” och han har precis släppt skivan “No Hit Wonder”, han skriver libretton åt Operan och i Uppsala hjälper han ett gäng ungdomar som vill skriva och sätta upp en egen pjäs.
Det är sex år sedan nu han slog igenom som poet och vann Poetry Slam. Det han gör har han kallat R.U.M.P.A. eller “Rytmisk Urbaniserad Musikalisk Poesi Antagligen”. Ligger det inte rätt nära hiphopen, egentligen?
“ Hiphopen var min skola. Jag har lärt mig massor av den. Ta till exempel Big Ls “the Heist”. Den är mer avancerad skrivtekniskt än både Iliaden eller Odyssén, säger Daniel.
Daniel har skrivit länge. När han var tio skrev han dikter om kärlek och han inspireras av staden och han skriver överallt. När han var tonåring i Norsborg och “en skitunge” som han säger själv så gjorde han gärna visuella avtryck i offentliga miljöer.
“ Jag kallade mig Kara 3000 och taggade ute i Norsborg men jag slutade när mamma kom på mig. Men det kan faktiskt finnas en tag kvar i ett parkeringshus i Norsborg, säger han och ler.
I nya boken finns bland annat dikten “Tvåvärldar” . Den börjar på tunnelbanans röda linje med den osynliga muren mellan Mälarhöjden och Bredäng. Men där hörs också en moders röst.
Och min mamma sa
Dani, min son
Dom snygga tjejerna är inte till dig
Och min mamma sa
Dani, min son
Du får göra vad du vill men ljug inte
Och min mamma sa
Jag är mike mike stolt på dig
Enligt Daniel är det en stor fet lögn att folk inte är intresserade av poesi och dikter längre.
– Poesi är en stor grej. Alla skriver dikter. Och varje år kommer det nya skitungar som dissar allt som redan gjorts. Kolla vad jag är bra- det är bara jag som är grym. Såska det vara. Det är vitalt, säger Daniel och styr kosan mot tunnelbanan och Telefonplan för att träna pågym. Stockholm Maraton nästa för poeten.
Av Jenny Morelli
– Namn: Daniel Boyacioglu
– Ålder: 25
– Yrke: Poet
– Bor: Aspudden
– Aktuell: Med boken “En för alla- tre för en” och skivan “No Hit Wonder”
– Familj: Flickvän, mamma, tvåsystrar och en bror.
– Favoritstation: “Skärholmen, det finns fina tavlor på femtiotalsbilar där.”
Läs texten som pdf: Daniel Boyacioglu