För Vadaren 2006

Vinterviken är i dag en idyllisk plats där barnfamiljer på picnic samsas med flanörer och joggare. Men så har det inte alltid varit. Här låg tidigare Nobels fabrik och Vinterviken var en farlig arbetsplats. Extra farligt var det att arbeta på Örnberget. Udden kallades därför för Djävulsudden.
1865 byggde Alfred Nobel sin fabrik Nitroglycerin Aktiebolaget Stockholm nere i Vinterviken. Från början var det trähus som låg precis vid vattnet i själva viken. Ungefär tvåhundrafemtio personer bodde i området från 1865 och framåt, framförallt i Mörtviken.
Där våra hus är byggda stod nitroglycerinfabriken. Fabriken exploderade 1906 och då dog fyra personer. Så här stod det i ”Förbundet”1931:
[…..] En explosion den 2 maj 1906 kostade en förman och tre arbetare livet. De hade börjat som vanligt arbetet kl halv sex på morgonen, och de återvände aldrig levande till sina hem. Det var fyra ordentliga arbetare, som på detta ohyggliga sätt rycktes bort, alla efterlämnade hustrur och barn efter sig i sorg. Knallen var förfärande och väckte bävan bland människorna i grannskapet. Jorden skalv som vid en jordbävning, fönstren i alla byggnader runt omkring sprungo sönder i små smulor, lampor ramlade omkull, tavlorna föllo ner från väggarna, panelerna lossnade och från taken ramlade stora stycken bruk och sten. Detta i alla byggnader vid Vinterviken. Därtill märktes en kvävande tjock rök uppstiga över den plats uppe på bergets sluttning, där “Tillverkningen” och “Tvätthuset” legat, men varifrån de efter explosionen voro bortsopade som av en orkan. […..] *
Men det var varken den första eller sista explosionen. Första gången det small var 1868. Då dog fjorton personer och smällen lär ha hörts över hela stan. Det sas att tryckvågen krossade fönster ända inne på Götgatan på Söder.
Och i maj 1874 exploderade ett så kallat presshus nedanför vårt berg. Tolv människor strök med varav sju barn. Explosionen var enorm. Så här stod det i Dagens nyheter dagen efter:
I förrgår anträffades vid draggning i Vinterviken liket efter en av de vid explosionen omkomna, flickan Catarina Möller. Ansiktet var fullkomligt oskadat, hela övre delen av kroppen obetydligt söndersliten, men båda benen voro borta. Åtta lik hava nu funnits. Fem av dem äro ej värre medfarna, än att man kan känna igen dem; de tre däremot äro endast oigenkännliga köttklumpar. De skola i dag begravas å Brännkyrka kyrkogård. (Artikel i DN 30.5.1874)
Åtskilliga olyckor med dödlig utgång skedde under de åren som Nobel hade verksamhet i viken. 1921 slutade man tillverka dynamit men ända fram till 1987 användes en del av lokalerna som lager. Därefter kunde flanörerna och picknickkorgarna så sakteliga ta över platsen där frid råder.
Av Jenny Morelli
Läs mer:
www.alfred-nobels-vinterviken.tk/
http://nobelprize.org