18 OKT 2005 | En ungdomsdelegation från norra Europa besökte nyligen Syrien. Uppdrag: Att knyta kontakter med ungdomsorganisationer i ett ännu ganska slutet land. Det tog ett år att förbereda resan.
Ungdomsstyrelsen oktober 2004
Åsa Fahlgren lämnar sin chef Vegard Hölaas rum och går med bestämda steg in till sig. Hon sätter sig ned vid datorn och skriver ett mejl till Finland. “Hej Kati! Jag har fått klartecken. Vi är med! Åsa”.
En månad tidigare hade Åsa Fahlgren träffat Kati Inkinen på ett möte i Bonn. Där diskuterades olika projekt inom ramen för EU:s Medelhavssamarbete, Euromed. Det framkom att Syriens deltagande hade varit obetydligt.

Elva månader senare möter jag Åsa i hennes tvättstuga på Kungsholmen i Stockholm. Om några dagar bär det iväg till Syrien med femton deltagare från Danmark, Estland, Finland och Sverige. Syrienprojektet har blivit verklighet. Jag har efter många om och men fått visum att följa med som journalist.
“Finnarna har bra kontakter i Damaskus, via sin ambassad. Därefter övertalade vi Estland och Danmark att vara med. Sedan dess har vi jobbat gemensamt, säger Åsa.
Syftet med resan är att knyta kontakt både med syriska ungdomsgrupper och NGO (Non Governmental Organizations) för att tillsammans skapa utbytesprojekt inom ramen för Euromed:s ungdomsprogram.
Åsa har kollegor i varje land i Europa och i alla de Medelhavsländer som deltar i Euromed.
“Vi jobbar intensivt ihop, ibland dygnet runt. Jag kan uppleva att jag känner dem bättre än dem jag jobbar med i Sverige, säger hon och dukar fram kaffe, kex och frukt i sitt vardagsrum vars ena vägg domineras av en enorm världskarta.
Men Syrien är ett problematiskt land. Sedan Bashar Assad ärvde presidenttiteln av sin far för fem år sedan har landet har blivit något mer öppet, bland annat för oberoende organisationer. Men det är osäkert vad som gäller. Vissa organisationer tillåts, andra inte. Vissa personer arresteras, andra inte. Efter mordet på Libanons förre premiärminister har situationen hårdnat för NGO i Syrien enligt en syrisk journalist som jag pratat med. Och Staffan Duhs på UD jämför Syrien med Sovjet.
“De har precis lämnat Stalin bakom sig och är inne i sin Brezjnevperiod, säger han.
Sverige har länge varit aktivt i den så kallade Barcelonaprocessen (se fakta nedan) och UD tycker det är viktigt att även ungdomar deltar i en dialog med Mellanöstern. Av de 350 000 kronor som projektet kostar står Svenska Euromed för 150 000. Resultatet kommer att mätas i antalet inkomna projektansökningar.
“Alla resor måste ge resultat. Projektidéer måste ta form. Att bygga relationer mellan deltagande ungdomsledare och organisationer är också viktigt, säger Åsa.
Jag får ett sms från en av Åsas kollegor. Det står att hon är en “ödmjuk och visionsbärande fredsmäklare som genomför det hon vill”. Visioner i all ära “det är ett stort avstånd mellan visioner och Åsas praktiska arbete. Just nu bollar hon med excelfiler, mejl, deltagarlistor, program och flygtider.
“Mycket hänger fortfarande i luften, säger Åsa. Vi vet inte exakt hur många som möter oss i Damaskus första dagen. Mardrömsscenariot är att det är för få som kommer. Vi har inte fått någon information ännu. Men vi får skylla oss själva, vi gillar Euromed och det betyder ibland struliga projekt, säger Åsa och hennes skrattgropar kommer fram. Det gör de ganska ofta.

Mardrömsscenariot infriades inte. Konferensrummet på hotellet i ännu sommarvarma Damaskus är fullt av syrier av alla sorter och rang. Här möts vi också av Giovanni Buttigieg som är ansvarig för Euromed Youth Platform. Han berättar för de församlade om bakgrunden till EuroMed och Barcelonaprocessen. Euromed med sin enorma budget påverkar många människors liv i hela Mellanöstern och Europa. Ändå är det inte så många som känner till programmet.
“Jag brukar kalla Euromed Europas bäst bevarade hemlighet, säger han.
Vid bordet i konferensrummet sitter bland andra Aliaa, volontär och troende muslim som försöker forma en egen organisation. Här finns Basel, kristen demokrat, och Ula, muslimsk demokrat som verkar under kommunisternas paraply eftersom deras organisation inte får finnas. Här sitter Wissam med en anti-USA-t-shirt från Danmark. Han representerar palestinierna som bor i Syrien sedan drygt sextio år tillbaka “fortfarande bara med flyktingstatus. Här är journalisten Amjad som biter på naglarna hela första dagen och som driver en (förbjuden) internettidning. Här sitter välfriserade Afif som representerar det mycket mäktiga “Revolutionary Youth Union« som enligt egen uppgift har 2 miljoner medlemmar (andra deltagare tror att siffran är väldigt överdriven).
Här finns också dyrt klädda Rima, generalsekreterare för syriska unga entreprenörer, som har goda kontakter med presidentens hustru. Fru Assad har hört talas om projektet och vill träffa deltagarna. Nåja, inte alla deltagarna, bara oss européer, vilket skapar högljudda protester hos alla i gruppen. Men efter mycket prat fram och tillbaka beslutas att möten på den nivån är värdefulla för projektet. Vissa inbjudningar kan man inte tacka nej till.

Om någon tror att Åsa Fahlgren och hennes kollegor har tjusiga jobb med lata, lyxiga arbetsdagar utomlands så har den personen helt fel. De jobbar stenhårt, börjar vid frukost och fortsätter ofta till midnatt. Schemat är fullspäckat.
De första två dagarna får vi knappt se Damaskus, bara hotellets bruna gardiner. Därefter är det studiebesök hos en mängd olika organisationer och myndigheter. På måndagskvällen bjuder Revolutionary Youth Union med oss på ett massbröllop i partiets regi. Femtio brudpar gifter sig samtidigt i en enorm utomhusrestaurang med minst tusen gäster och hundratals servitörer. Vi möts av hysteriskt hög musik och ett överflöd av blommor, ballonger, orkestrar, fyrverkerier, kameler, öppna vita veteranbilar, hästar, kylskåp och teveapparater som privata företag skänker brudparen. Syrisk teve direktsänder. Brudparen har fått allt till skänks, från festen till brudklänningar.
“Vi vill stödja ungdomarna att skapa sig en egen framtid och bli självständiga, säger Afif.
Vi européer blir intervjuade av teve och tidningar och alla vill veta vad vi tycker om bröllopet. Fantastiskt! Enastående! Har aldrig sett på maken! svarar vi, väl medvetna om vilken roll vi spelar i denna propagandateater. Har man hittills missat att Syrien är en enpartistat så borde det stå klart efter denna kväll. Bröd och skådespel. Totalteater. Fotografer, radio, teve, dans och en nio våningar hög bröllopstårta.

Den femte dagen på hotell Fardoss i Damaskus ska de olika projekten ta form. Med en betvingande vänlighet har Åsa och de andra förberett studiebesöken och dessutom fått europeer och syrier att lära känna varandra genom att stå på stolar, göra namnlekar och presentera våra länder och grupper för varandra. Gänget börjar bli sammansvetsat och sista dagen surrar det av samtal i rummet. Det känns faktiskt som att det inte går att inte hitta på något projekt.
Av tjugo idéer blir det fyra ungdomsutbyten, fyra volontärprojekt och sju projekt för ungdomsledare, bland annat seminarier och utbildningar.
“Vi är faktiskt mycket nöjda. Det är fler än jag hoppats på, säger Åsa.

Torsdag morgon står en kortege med ett tiotal svarta bilar parkerade utanför hotellet. Vi hoppar glatt in i bilarna. Vi körs sedan till Mrs Asma Assads arbetsplats uppe i bergen ovanför Damaskus. Den unga, välutbildade och reformvänliga presidentfrun hälsar vänligt på oss och vi leds in i ett elegant mottagningsrum där vi serveras färskpressad apelsinjuice. Asma Assad ställer frågor om projektet och berättar sedan själv hur viktigt det är att förändra landet. Hon tänker anordna en konferens nästa år och särskilt se till att ungdomar deltar.
Jag tänker på att hon säger “it is quite difficult« väldigt många gånger. Det är “quite difficult« att förändra, “quite difficult« att genomföra. Efter nästan exakt en halvtimme kommer en man i kostym in och lämnar presidentfrun en lapp som hon tittar på. Sedan visar hon med en gest att vi ska bryta upp och jag får en känsla av det där med lappen är inrepeterat för att få ett naturligt slut på mottagningen. Harri Salminen från KRIS i Södertälje framför en hälsning från sin nyvunna syriska vän Kinda som inte fick följa med idag:
“Jag har lovat henne att säga att hon älskar dig så mycket, säger Harry.
“Toppen, säger Asma Assad och ler stort. Vi får ta en gruppbild och sedan körs vi hem.

Resans sista dag stämmer jag träff med två syriska journalister, Maan och Wael. De är förbannade på Euromed och anser att Syriens regering använt oss som förevändning för att slippa göra verkliga förändringar. De kände inte ens till att vi skulle vara här och de anser att EU bör lägga större möda på att finna de riktigt oberoende organisationerna.
“Ni har inte fått träffa någon från den verkliga oppositionen, till exempel någon organisation för mänskliga rättigheter. Nu kan regeringen säga “Titta vad bra vi är som öppnat dörrarna för NGO«. Men de har bara serverat er sina egna godkända organisationer, säger Wael upprört.
“De använder sina ungdomsorganisationer som vapen. Medlemmarna kan kommenderas att skingra demonstrationer för mänskliga rättigheter, säger Maan.
Utan att försvara programmet påpekar jag att ett par riktigt kritiska deltagare deltog och att själva Euromed kommer att välkomna alla organisationer.
Men Maan och Wael ser tvivlande och trötta ut. De har båda suttit i fängelse av politiska skäl och tycker att situationen i landet har hårdnat bara de sista tre månaderna.
“Låt skattebetalarna i Europa få veta vart deras pengar går. De går till att stödja en diktatur, säger Maan.

Jag skiljs från Åsa då hon hoppar in i en taxi på väg till Jordanien. Hon ska hälsa på en kollega och vila sig i några dagar. Var det värt att komma hit? Tycker du att du gör någon nytta? Åsa tänker en stund.
“Absolut var det värt det. Det är viktigt att vanliga människor kan mötas, inte bara utrikesministrar och regeringar.
Genom alla möten, alla aha-upplevelser lär vi oss något. Och när det funkar med svåra länder eller mellan deltagare i ett projekt där ländernas regeringar är i fejd med varandra, då är det värt det, då känns det som att vi gör lite nytta, säger Åsa. Skrattgroparna kommer fram när hon vinkar adjö.
Vad resultatet verkligen blir och vad som händer sedan “det vet vi inte ännu. Men genom seminarier, volontärprojekt och ungdomsutbyten med länder som Syrien kan dörrar börja öppnas. Som UD säger: Dialog är viktigt. Eller för att citera Sara Lesch, fritidsledare från Mölndal:
“Vi är faktiskt inte här för att förändra syrisk politik “vi är här för att göra ungdomsutbyten.
Text och foto: Jenny Morelli
Syrien
Syrien har 17,6 miljoner invånare och gränsar till Jordanien, Israel, Turkiet, Irak och Libanon. Liksom Libanon är Syrien en republik utan statsreligion, vilket är unikt i arabvärlden. Konstitutionen stadgar dock att presidenten måste vara muslim och slår fast Baath-partiets överordnade ställning i landets styre.
• Sedan 2000 är Bashar al-Assad Syriens president och generalsekreterare för Baathpartiet. Han efterträdde då sin far Hafez al-Assad som enväldigt styrt landet sedan 1970.
• De undantagslagar som i princip har varit i kraft sedan 1963 och som idag vidmakthålls med hänvisning till den pågående konflikten med Israel försvårar för de mänskliga rättigheterna. Det råder exempelvis ingen pressfrihet, ingen föreningsfrihet och respekten för övriga mänskliga rättigheter är bristfällig.
• Utrikespolitiskt har Syrien under det senaste året hamnat under ökat tryck på grund av landets agerande i Libanon och i förhållande till Irak. I våras tvingades de syriska trupperna lämna Libanon. En FN-utredning om mordet på Libanons förre premiärminister Hariri blir offentlig i slutet av oktober. Syrien har beskyllts för inblandning.
• Syrien får cirka 80 miljoner euro i stöd från EU under 2004–2005. Källor: Utrikespolitiska institutet, EU, UD
Euromed
• I Barcelona 1995 skrev utrikesministrarna i EU-länderna och tolv länder i Nordafrika och Mellanöstern på ett avtal om socialt, politiskt och ekonomiskt samarbete. De tolv länderna som då inledde den så kallade Barcelona-processen var Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet samt palestinska Västbanken och Gaza. Enligt avtalet ska frihandel införas år 2010 mellan dessa länder och EU.
• Frihandelsavtal är klara med alla länder utom med Syrien. EU:s mål är att minska skillnaden i välstånd mellan medlemsländerna och de länder kring Medelhavet som inte är med i EU. Budgeten för denna process “Euromed “är 8,8 miljarder euro (1995–2006).
• I Euromed ingår Euromed Youth med en budget på 24 miljoner euro sedan starten 1999. Ungdomsdelen har initierat cirka 400 projekt omfattande cirka 3000 ungdomar i åldern 15–25 år.